Sverige är ett underligt land. Debatterna som förs här är stundtals stor komik. De handlar verkligen om allehanda minst sagt intressanta saker. Under senare år har man debatterat alltifrån huruvida Tintin är rasist till att sjuka ekar bör undgå att fällas trots att de håller på att ramla ner på förbipasserande. Man har skrivit upprop mot demokratiskt valdas beslut om Slussen i Stockholm och ansett dem som försvarat dessa beslut som antidemokratiska. Man har menat att barn kan ta skada av att lyssna på en psalm på avslutningen i skolan. Man har försvarat stenkastande huliganer och samtidigt ansett att Sverige är ett unikt rasistiskt land. Detta trots att vi är ett av de länder som tar emot flest invandrare per capita i världen och att de allra flesta av dem som kommer hit tycks vara ganska nöjda.

Och nu har parodin äntligen nått de höjder som bara riktigt stor konst når. I går skrev några debattörer att de skulle sätta på sig slöja för att hedra de förtryckta kvinnorna i Sverige. Detta med anledning av att en enskild idiot angripit en slöjbeklädd kvinna på stan. Man kan undra varför Gudrun Schyman och de andra företrädarna för Feministiskt Initiativ sedan under dagen idag gått ut med solidaritetsaktioner och själva satt på sig slöjor. Är då verkligen slöjan känd som en symbol för den fria kvinnan?

Det hade kanske varit mer i linje med en organisation som säger sig värna om kvinnors lika rättigheter, att gå ut med en solidaritetsaktion mot slöjor. Detta då plagget väl i de allra flesta fall knappast är förknippat med jämställdhet. Tvärtom skulle jag vilja påstå. Men vad vet jag? Det är sådana här saker som gör det så spännande att delta i samhällsdebatten.

Missförstå mig inte. Självklart ska kvinnor som bär slöja ha rätten att göra det. Problemet är emellertid inte alla de som bär slöja frivilligt, utan alla de som sätter den på sig för att de är tvingade att göra det. Det vore alltså mer smakligt om några som uppger sig vara för ökad jämställdhet istället hade startat en aktion för kvinnors rätt att vägra bära slöja. De kunde ju i morgon passa på att säga åt sina medsystrar att ta av dem lika lättvindigt som de själva kommer att göra det. Det kommer de förmodligen inte att göra, även om man aldrig ska ska säga aldrig.

Men en sak är säker. För de hundratusen som Gudrun Schyman eldade upp för några år sedan hade man kunnat köpa slöjor till kanske tusen kvinnor. Det gör att Schymans handling kommer i något bättre dager så här i efterhand. Med tanke på hennes prioriteringar av vilka friheter hon värnar om, så är det nog bra om hon gör sig av med så mycket pengar som möjligt. Om de pengarna hade stannat i hennes ägo riskerar de att föra kvinnofrågan tillbaka till medeltiden.