e b e r h a r d

Miraklet i Klasaröd

08 May - Artikelarkiv

Det går verkligen i ett. Jag har haft så mycket att göra med podcasten, översättning av min bok,  lansering av den i Norge,  alla föredrag, mitt ordinarie arbete samt alla mina barn att jag faktiskt inte hunnit skriva någonting på hemsidan på bra länge märker jag. Utöver det kör jag boot camp för att komma i form inför sommarens fotbolls VM i Brasilien. Efter en meniskskada under en fotbollsmatch på en svensexa i höstas behöver jag stärka mig för att åter kunna göra mål i ett VM. Träningsmatch inför det hela sker den 25 maj och då ska jag faktiskt dubblera.

På Smörlyckans klassiska fotbollsarena i staden Lund blir det match mellan Läkarlandslaget och Författarlandslaget i fotboll. Jag ämnar spela en halvlek med vardera gäng om de anser att jag platsar.
Senast det begav sig lagen emellan vann läkarna med 5-2, framförallt beroende på ett gäng unga AT-läkare.
För att hylla dessa två lag och den fantastiska anda som så många mindre framgångsrika fotbollsspelare runt om i världen faktiskt har tänkte jag här delge er en liten novell om några andra klassiska fotbollslags öden i de mycket låga divisionerna under slutet av förra årtusendet.Den legendariska och i allt väsentligt sanna historien om Miraklet i Klasaröd är nu äntligen satt på pränt. Så håll till godo.

Miraklet i Klasaröd

Det ska drickas bubbel i Klasaröd i eftermiddag.  Laget ska snart åter ta sig upp i ligasystemet och få en ny chans i Skånes absolut lägsta fotbollsdivision. Det enda som står i vägen är ett urspårat Lokomotiv. Ett lag som inte vunnit en enda match under hela säsongen i division 7. Nu är det Klasaröds tur. Hela byn har samlats. Monica är där. Och Carina. De har jobbat hela förmiddagen inför festligheterna. Flaskorna med Freixnet är sedan länge nedkylda och glasen med hög fot står uppradade utanför fotbollsplanen. Till och med Tomas med lutan är där. Han kommer inte gärna ut nuförtiden, men när han förstod att det handlade om byns stolthet och en hel del pilsner så kunde han tänka sig att dra en trudelutt. Han sitter där nu med sitt toviga skägg och sin insjukna blick på den ditforslade läktaren. Gitarren har han med – det var längesen han plinkade på luta. Hans kala hjässa är som alltid på morgonen lite glansig av svett.

Det är säkert så många som 50 personer på plats redan en halvtimme innan bortalaget kommit fram. Som sig bör är gräset alldeles lagom klippt efter att Gunnar har kört runt med monstret varannan dag senaste veckorna. Man hade kunnat använda planen som green.

Det är vindstilla. Det vietnamesiska hängbuksvinet är inlåst i ladan bakom planen och nu väntar alla bara på att laget ska gå ut på planen och tvåla till de där kommunisterna från Lund. Så att Klasaröd är tillbaka på kartan. De sitter där allihopa inne i omklädningsrummet. Borgmästarn leder dem som vanligt. Han har själv passerat zenit som fotbollsspelare. I riktigt viktiga matcher kommer han gärna in några minuter för att få känna på bollen men med sin fryntliga lekamen lämpar han sig mer för ölhallen än fotbollsplanen. Borgmästarn tittar på sitt lag. Han stryker fingrarna genom det långa välansade skägget. Han ser en samling män i övre tjugoårsåldern. Han ser bakfylla men också en och annan ungtupp som vill visa att han blev bortselekterad alldeles för tidigt. Lagets stjärna med smeknamnet Paddan är taggad. En tjugoåring med gles skäggväxt som vill uppåt i karriären. Han ska struta idag. Inte bara en gång heller. Det kan mycket väl rinna iväg, det vet han om. Finns det ett bättre tillfälle än nu? Det kommer ju till och med en reporter från Sydsvenska Dagbladet.

Borgmästarn  tar till orda. Han drar åter sina knubbiga fingrar genom skägget. Tröjan med lagets emblem smiter hårt åt hans runda kagge. Hans blå ögon får något spjuveraktigt i sig,

”Hallå grabbar. De e i da det gäller. De där bolsjevikkerna från Lund ska ente komma hit och spela Allan Ballan me’ oss. Greger – du får ta di hårt och du Osten får servera Paddan dina smörapass så kan de nokk bli tvåsiffrigt de häar. ”

”Det är ente för ente som jag é borgmästare i byn. Ja börjar få litta feeling. Man é ju exparten på luftpastajjer. De känns som en av dem kan singla i mål ida´. Jag kanske till och me ska hoppa in litta under matchen…”

Alla skrattar. De vet hur befängt det är. Borgmästaren, en herre som närmar sig de sextio har inte gjort mål på en Fotbollsplan sen 1970-talet. Men stämningen vet inga gränser.  Så låt dem komma de jävla marxisterna.

***

Bil efter bil kommer till fotbollsplanen. Det är Jenge och Luren och KGB. Det är det vanliga gänget. Ett heroiskt lag av loosers.  Och idag ska de rädda sin heder. De har spelat åtta säsonger i lägsta serien. I år har det dock brakat åt helvete. Inte en vinst. Inte nog med det, det har inte ens varit nära. Idag ska det bli ändring. Jenge är laddad till tusen. Om det inte vore för hans trasiga fot skulle det nog kunna bli hattrick av idag.

”Det är för djävligt att det ska göra så ont. Jag vet inte ens om jag kan spela.”

Jakob och Perra ser uppgivet på varandra. De har dragit på sig varsin vit fotbollsmundering med varsitt stort svart lokomotiv på framsidan. De kan inte riktigt ta in att laget håller på att ramla ur hela seriesystemet. Bara för några säsonger sen var de på väg upp i division sex. Ett kompisgäng med ambitionen att slippa alla tränare som ju faktiskt slagit både Lunds FF och Lunds SK. Och det är ju samma lag nu. Visst är det svårt att få till träningarna som förr och visst är det ofta man måste cykla runt stadens alla pubar på fredagskvällarna för att överhuvudtaget få till ett lag. Men så har det ju alltid varit. I ärlighetens namn var det mer fyllespelare på planen förr. Jakob suckar. Han försöker få till stånd en liten gnutta hopp men det verkar inte som om han tror på det själv. Allt för mycket cigg och lite för många pilsner den senaste månaden gör att han inte riktigt tror på sig själv när han påstår att det nog ska gå vägen det här.

Bobben försöker gaska upp de andra.

”Har ni sitt de andra? De e då inga fotbollspelare. Såg ni den där fete guben. Vad var de de kalla han – Borgmästarn. Haha. Vilket gäng!”

”Har du sett dig själv eller” kontrar Luren. Han plirar lite pillemariskt som han brukar. Alla börjar garva.

”Aj aj. Det behövs att vi spelar på topp för att rädda det här” skrattar Daggen. Han är nybliven läkare och har en liten överraskning till laget. I sin fotbollstrunk har han med sig en spruta. Han viftar med den framför Jenge som förefaller nyfiken men skeptisk.

”Jag sa ju att jag kan fixa din fot. Var har du ont?”

Jenge pekar. ”Det gör ont på fotryggen. Jag kan knappt gå och än mindre dra till ett skott. Om jag överhuvudtaget ska spela idag får jag försöka göra mål på tåfjutt.”

”Det ska vi nog kunna fixa. Fram med foten” säger Daggen och drar i nåt slags medel i sprutan.

***

Luren springer ner till planen och lägger näsan mot det nyklippta gräset. Hela lokomotivet traskar ut tillsammans. Jakob tänder en cigg när han går ut från omklädningsrummet. Han nickar mot Osten i Klasaröd. Rödbrusigheten förenar dem över klubbgränserna där de går med varsin cigarett och småhostar. Borgmästarn driver sina mannar ut mot ena målet. Det var hans idé att laget skulle klä sig i grönt.

”De é ju rena rama kamouflagedräkterna. De kommer inte fatta vad som drabbá dem de där bolsjevikkerna…”

I Lokomotiv är det dystrare toner. Jenge har fortsatt ont efter uppvärmningen. De skott han skickat mot mål hade lagets målvakt Goalie kunnat rädda om han så stod på sidan av målet. De rullar med knapp styrfart. Två minuter före matchstart är Jenge frustrerad. Han blir bara störd av att det plötsligt dyker upp ett sexmannaband vid sidan av planen och tar sig för öronen när de blåser på för full hals. Det är fest i Klasaröd, men Jenge är inte ens bjuden. Tomas med lutan vaknar till på läktaren, men ingen hör när han plinkar med i brasset.

Det börjar bra för hemmalaget. Den gröna vinthunden Andreas löper starkt på vänsterkanten. Han rör till det för Lokomotivet gång på gång. Tågmaskineriet är lika trögt som i varje match under säsongen. En lång fin passning från vänster in att löpa på för Paddan som snurrar upp KGB och smeker bollen i höger hörn. Paddan jublar efter sitt perfekta otagbara skott med utsträckt vrist. Han rusar med armarna i en vingformation och möter upp Andreas för att tumla runt i gräset. Vuxna män som jublar i en grön bunke. Det är nära nu.

Jenge tittar förstenat på från mittplan. Han har bara någon minut innan jublat i sin ensamhet. Plötsligt hade smärtan i foten släppt. Hans tacksamhet mot Daggen visste inga gränser. Men vad spelar det för roll nu? Allt är som det varit hela säsongen, vare sig foten smärtar eller inte. Som om inte det är nog. En ytterligare kalldusch möter Lokomotiv bara någon minut senare. Det är Paddan som återigen får jubla. Han har tagit emot en passning på halva plan och löpt några meter in på motståndarnas planhalva. Därifrån lägger han en seglare mot målvakten. Samtidigt tror inte Goalie sina ögon. En frustande gris springer in på planen. Tagen av den feta hängbuken som släpar i gräset glömmer Goalie skottet. Han står och gapar tillsammans med de flesta utespelarna. Paddan gör värsta krigsdansen medan den forne skyttekungen och Lokomotivs legendariske lagkapten Martin gapar:

”Men domarn. För helvete! Vad är det för ett kreatur på planen!? Det kan väl inte gillas som mål heller! Det var ju ett hängbuksvin som störde vår målvakt”

Publiken applåderar och skränar. Domaren är obeveklig. ”Grisen kom in på planen efter målet” säger han bestämt. ”Så fan heller! De jävlarna är ju tolv man. De borde diskas.” Domaren låter sig inte bevekas. Istället får Martin en varning för osportsligt uppträdande. Vägen ut ur seriesystemet är redan asfalterad. Det har gått en halvtimme av matchen och det närmaste en reducering Lokomotiv haft är den hörna KGB nickade utanför i femte minuten.

När Osten i de grönklädda snubblar på något som han själv misstänker är grisskit tar sig Luren förbi honom. Osten vill ha det till frispark, men fattar inte riktigt själv hur han tänker och ger därför upp argumentationen för att försöka jobba hem och förhindra det som annars kommer att ske. Han är siste man och han vet att målvakten är värdelös. Det är en kille från Sjöbo som heter Anders. Han är normalt inte med i laget, men idag hade man inget val. Ostens meningslösa skrikande har dock gett Luren ett ointagligt försprång.  Han är fri med målvakten!

Hängbuksvinet har uppenbarligen hunnit skita lite här och där. Luren är den andra som halkar inom loppet av några sekunder. Han gör en piruett och bollen far iväg från honom i maklig takt mot målvakten som rusar ut och drar iväg en spark rätt i luften. Väl sent inser han sitt misstag och försöker med vänstern istället, varför han sätter sig på rumpan. Jenge petar bollen i mål.

***

I halvlek dansar både Monica och Carina runt och en och annan i publiken börjar dricka pilsner. Det ser trots allt ganska ljust ut för Klasaröd . I Lokomotiv försöker Martin gaska upp sina spelare. ”Vilket klassmål Jenge! Nu har vi dem…” Alla flinar, men Jenge börjar få ont igen. ”Inga problem” Daggen ger honom en spruta till.

I det andra omklädningsrummet börjar oron sprida sig, trots damernas dansande utanför. Borgmästarn skäller på sina mannar.

”Ni börja bra. De gjorde ni. Men dé spelar ingen betydelse. Det är ju di som har oss nu. Di tar över mer och mer och jao vet inte vad ni går och tänker på gubar. Jag tror det é dags för maj å komma in på plan . Äh skoja bara. Ente än, men jao kommer ta maj fan in senare.”

I början på andra halvlek kvitterar så Lokomotiv. Bobben sätter pannan till och det är en hård språngnick. Otagbar för målvakten. Så nära har man inte varit en seger på hela säsongen. Sedan böljar spelet fram och tillbaka. Det är kamp. Jenge och Osten hamnar i dispyt på dispyt. Det käftas och bråkas. Publiken har tystnat. Inte ens bandet spelar längre. De är helt engagerade i matchen. Reportern från Sydsvenskan verkar också gått in i hela tillställningen som om det vore Champions Leaguefinal. För en seriefinal är det. Det är allt som står på spel. Det går sus genom publiken gång på gång, allt ackompanjerat av plingplongspel från Tomas med lutan. Han verkar vara i sin egen värld. Som en slättens Neil Young hör man hans hesa kraxande ”Rock and roll will never die. This is the story of Jonny Rotten. Dead and gone but not forgotten”

Jenge tappar besinningen. ”För fan domarn. Kan du be byfånen på första parkett och sluta skrika. Vi spelar ju fotboll här för fan! Det är väl ingen jävla rockkonsert!”

Mitt i klagosången får han bollen. Han gör en fint och lägger ut bollen mot Jakob på kanten.

”Vicken rövafint” ropar Bobben från backplats och medan Jakob frustar som ett tåg på högerkanten löper Jenge in i mitten. Samtidigt som han får tillbaka bollen och smeker ett välriktat skott otagbart mot mål kan han i vänster ögonvrå se hur Jakob fortsätter springa över kortlinjen med spyan hängande från munnen. Laget jublar. Jakob spyr. När han ser de andras glädje springer han in på planen igen och kastar sig i högen av glädjefnatt.

”Hallå där domarn! Va´é de för ett mål va! Snörnosen la ju en pizza i flykten. Det borde va rött kort på denn!” ropar Borgmästarn

Men Lokomotiv leder. Det är tjugo minuter kvar av matchen och de kan klara kontraktet. Klasarödsspelarna är nedslagna. Är all denna bubbel förgäves? Kan vi verkligen inte ta oss upp i år igen? Andreas kämpar och sliter på sin vänsterkant. Borgmästarn som äntligen kommit in drar en gubbe på mittplan och publiken glömmer att laget ligger under för en sekund och jublar. När Paddan sen får fullträff med vänstern från strax innanför straffområdet ser det åter ljusare ut. Goalie i Lokomotiv är åter utan chans och nu står det 3-3.

Det är kvarten kvar när ett mirakel händer. Många är de som i efterhand vittnat om hur det gick till. Han trippar fram i sin åtstramade gröna stass. I maklig takt drar han Daggen och går vidare in mot mittplan. Han snubblar lite vilket lurar också KGB och så drar han till med en luftpastej som fladdrar iväg mot målet alltmedan han sätter sig på rumpan. Publiken som åter vaknat till liv efter kvitteringen tystnar. De ser hur bollen svävar och allihop vet redan innan det händer att detta är ett magiskt ögonblick. När bollen går i mål vet kakafonin inga gränser. Spelarna i båda lagen står och gapar. Jublet från läktarplats tränger in på planen men försvinner igen i en fullkomlig tystnad.

”Helt otroligt! Borgmästarn gjorde mål!”

Ingen kan ens fira. Det är ett omen. Klasaröds storhet är tillbaka. Alla vet om det. Reportern på Sydsvenskan plitar ner lite på ett papper. Snart ska han få rapportera om den klassiska matchen.

***

Lokomotiv är slagna hjältar. Ett lag utan vinster är också ett lag, men ett lag utan seriesystem är det knappast. Jenge verkar vara den enda som inte gett upp. Han skriker och gormar som en galning. ”Era surskallar. Se till att spela boll då.  Det är inte över förrän den feta damen sjunger ! Gubar för faen”

Och så drar han på egen hand hela Klasaröds försvar. Osten sitter ute på bänken och Greger är uppsnurrad som en trådrulle. Han drämmer in det hårda skottet och matchen lever igen. Fast bara på ytan. Det är nu Lokomitiv som har tagit kommandot. Två minuter senare är det Martins tur. Han spelar boll som i fornstora dar då han vann skytteligan i dåvarande division två. Han rycker med sig bollen i steget och det är ingen i Klasaröd som hänger med när han skjuter hårt i vänstra hörnet. Lokomotivet har vänt och det är bara fem minuter kvar.

Paddan andas häftigt. Hur ska han orka detta?  Kan de vända matchen en gång till? Ett mirakel kommer sällan ensamt… Om de bara kvitterar kommer det att bli förlängning och kanske till och med straffar. Där har de där jävla kommunisterna ingen chans tänker han.

Bollen går ut till Daggen i Lokomotiv. Han har som de flesta i lagen bytt positioner under matchens gång och spelar nu vänsterback. Paddan rusar ut och möter honom vid mittplan. Han bryter Daggens uppspel och bollen far in mot mitten på Lokomotivs planhalva. Paddan löper vidare in. ”Ska jag behöva göra allting själv!” skriker han till lagkamraterna som plötsligt vaknar. Greger tar bollen men är så trött att han tappar den mot en svimfärdig lokomotivspelare som lyckas sparka ut den på kanten. Det frustande lokomotivet Jakob skenar fram mot den förlupna bollen med kräksmak i munnen. Den heroiska löpinsatsen tvingar Osten att rensa bollen till hörna. Lokomotiv lyfter upp laget. Kanske en sista gång.

Jenge ser förtvivlat hur alla har blivit alltför offensiva. Förgäves skriker han att några måste stanna kvar på egen planhalva. ”För helvete gubar!! Vi leder ju matchen! Gå tillbaka!” Ingen lyssnar. Daggen lägger upp bollen vid hörnflaggan. Klasaröd gör sig förberedda på att tjurrusa in ett kvitteringsmål om de bara kan få tag i bollen. Lokomotiverna har drabbats av målkåtheten. Och Daggen drar till bollen. Den far i en båge in mot målet, den svävar i luften som en volleybollserve och otagbart skruvas den rätt in i mål. Domaren tar pipan till munnen. Matchen är slut.

***

Reportern från Sydsvenskan skrev dagen därpå.

”Länge såg detta ut som en vanlig lokomotivmatch. Sen hände något. Miraklet i Klasaröd.”