Efter att jag i förra veckan skrev min lilla berättelse här på sidan om mina och Erik Hörstadius ofruktsamma försök att förmå SvT att intressera sig för den givna tittarsuccén om skillnader mellan män och kvinnor har flera saker hänt.

För det första återkom jag till Aron Flams podcast “Dekonstruktiv kritik” där jag tidigare varit inbjuden gäst. I programmet “Könsmaktsordningen” samtalar jag och Aron om detta. Som vanligt är hans inledningsmonolog briljant och hans sågning av Yvonne Hirdman, professor emeritus och eventuell förstföderska av hela genustramset, kan komma att bli klassisk. Aron är, till skillnad från det slappa tänkande som präglar genusvetenskapen, knivskarp. Fast genusvetenskapen var väl ändå att ta i förresten. Genustyckeriet menade jag. Lyssna här och bedöm själva.

Det andra som skedde efter min artikel  var att Ole-Martin Ihle hörde av sig. Ole-Martin vem frågar ni säkert. Och det gör ni eftersom SvT ju är helt ointresserade av att göra folkbildande teve om naturvetenskaplig forskning (vilket ju annars är något man kan anse borde vara en del av deras kärnuppdrag). Åtminstone om naturvetenskaplig forskning inte överensstämmer med deras grundideologi (som vi ju alla vet är marxism, psykoanalys och genusvetenskap kryddat med allmänt tyckande så länge det är vänster). Förlåt min raljanta ton, men det är ju sant i alla fall. Nåväl. Vem är då Ole-Martin Ihle? Han är medskapare till den norska monumentala braksuccéserien Hjernevask som jag och Erik Hörstadius försökte bygga vår egen serie på och som Aron Flam försökte sälja in till svensk teve oberoende av mina och Eriks försök. Och som vi alla misslyckades kapitalt med. Så vad skriver då Ole-Martin Ihle till mig? Jag citerar hela mailet:

“Hei!

Intressant artikkel om ditt forsøk på å pitche et Hjernevask-aktig program på SvT. Jag er medskaper av Hjernevask samman med Harlad Eia. I etterkant av suksessen i Norge var vi faktisk i kontakt med SvT om å lage en variant der också, og jeg kan fortella att vi ble møtt med den samme avvisningen som dere. Så vet du det:)”

Det gjorde min dag. Jag faktiskt hela min vecka. Jag har fått en del otrevliga mail efter mina senaste artiklar. Någon trevlig pojke tyckte att jag var en narcissistisk typ som trodde att jag med självklarhet bara kan komma in på SvT och förvänta mig att få göra en teveserie så där rakt av. Nu har nog den som tolkade min artikel så missförstått mig lite grann. Poängen var inte om jag personligen skulle vara en lämplig programledare eller ens programskapare. Det kan säkert finnas delade meningar om huruvida jag alls här lämplig för sådana uppdrag. Poängen var ju naturligtvis att ingen hade kunnat övertyga SvT om att göra denna serie. Detta trots att det är i linje med deras uppdrag att göra naturvetenskaplig folkbildning. Trots att det är en garanterad tittarsuccé (åtminstone om de hittar ett vettigt format vilket producenten för mitt och Eriks förslag torde vara en garant för, eftersom hon heter Karin af Klintberg och har lyckats göra tittarsuccéer av närmast allt hon har haft att göra med). Och framförallt, trots att det är ett ämne som bara något år tidigare faktiskt förändrade den akademiska världen i vårt närmaste grannland.

Som ni alla märker så spelade det ingen roll vem som kom med förfrågan till SvT. Inte ens de som faktiskt skapade den första dundersuccén och som redan hade alla kontakter med de världsberömda forskarna som uttalat sig i Hjernevask. Inte ens de som redan hade ett färdigt format och en naturlig programledare som redan gjort det, ville SvT lyssna på.

Så svenska folket lever fortfarande i total ovisshet om alla de vetenskapliga belägg som finns för att män och kvinnor är olika från grunden. Fast en överväldigande majoritet av oss vet ju detta ändå. Det räcker att ha ögon att se med. Det är nog bara en helt ideologiskt förblindad, religiöst indoktrinerad genustyckare som inte kan se det. Ett tecken så gott som något på att Yvonne Hirdman inte är Albert Einstein. Som man brukar säga är det nog snarare tvärtom. Med det menar jag inte att Einstein skulle vara Hirdman utan, ja, ni förstår nog…