Jag har uppdaterat föreläsningsinformationen och alla podcasts som jag deltagit i senaste tiden. När jag ändå gjorde det la jag också upp några klipp från TV som jag varit med i på senaste tiden. Jag kom då över min diskussion med Veronica Palm om löner i förhållande till kön. Det jag kommer att tänka på när jag ser klippet är hur lite kunskap människor i allmänhet har om statistik och hur man kan tolka den. Eller för att vara tydlig; vad man inte kan använda den till. Vilka slutsatser man inte kan dra av statistiska skillnader.
I kombination med den stora bristen på kunskap om att korrelation inte innebär kausalitet, har en extremistisk syn på världen tillåtits att sätta agendan för vad gemene man ska tycka och tänka om saker. När ståuppkomiker och mediaprofiler gör gemensam sak är det inte lätt för allmänheten att veta vad de ska tro. Med tanke på vad man vet utifrån basal gruppsykologi och hur svårt det är för en nyanserad person att problematisera och analysera siffror så att allmänheten har möjlighet att förstå när högljudda fanatiker tolkar allt utifrån en egen känslomässigt styrd världsbild är det inte konstigt att folk faktiskt börjar tro att kvinnor arbetar “gratis” från oktober till december. Och att det – som alltså inte ens stämmer med icke-korrigerade siffror skulle bero på en könsmaktsordning eller på osaklighet.
Det behövs fler “public intellectuals” i Sverige. Det behövs långa och nyanserade diskussioner som dem emellan Sam Harris och Jordan Peterson. Två timmar där man sitter tillsammans för ett samtal utan att bli högljudd om alltifrån vad man är överens mon till saker man inte har gemensam syn. Jag har länge velat att vi hade något sådant för de miljarder skattekronor vi delar ut till Public Service. Jag tror att människor är intresserade av det. Inte minst tydligt är det när man ser vilket enormt genomslag personer som Jordan Peterson, Sam Harris, Jonathan Haidt och Steven Pinker har fått globalt. Jag deltar själv gärna i den typen av debatter på teve. Men de finns inte idag. Men jag ser fram emot dem. Något ska vi göra för skattepengarna förutom Melodifestivalen och genusindoktrineringen i Bolibompa.
Jag var också med i programmet Ekdal & Ekdal där vi diskuterade problemen med manligheten. det var en första ansats till ett sådant program även om just min del i programmet var oerhört snuttifierad, vilket ni kan se på nedanstående länk. Lyssna gärna på Markus Heilig senare i programmet. En sann “public intellectual” vars bok “Hon, han och hjärnan” är viktig läsning och som jag citerar flitigt i min bok “Det stora könsexperimentet”.
Istället för att ingå i ett folkbildningsprogram lanserat av våra gemensamma skattepengar har jag alltså varit med i ett flertal podcasts under senaste halvåret vilket ni kan se om ni går in på den sidan på min hemsida. Det är ett forum som möjliggör längre sansade samtal. Förutom det som redan är upplagt sedan tidigare kan ni nu lyssna till alla mina inspel i Aron Flams pod “Dekonstruktiv Kritik” och dessutom ett intressant samtal i “Kommunikationspodden”. Jag var också nyligen med i David Modiris podcast “Hur kan vi?” vilket snart kommer att släppas och i april gästar jag återigen “Framgångspodden”. Lyssna gärna på när jag var med där i höstas också.
I min egen podcast “Hälsa för ohälsosamma” för vi just längre nyanserade samtal mellan meningsmotståndare. Det är inbjudna politiker, forskare och människor med stora kunskaper om allt från tobak, alkohol och droger till kost och motion. Ingen höjer rösten. Ingen försöker sätta sig på den andre. det är en fröjd att få vara programledare för den typen av samtalspod. Tack Convenience Store Sweden för att ni gör det möjligt att folkbilda Sverige. Ett uppdrag som inte Sveriges Television ännu riktigt axlat. Men skam den som ger sig. Snart kommer kanske “Hjernevask” att sändas. Och ni som läser detta vet alla att jag gärna är med och leder ett sånt program.