e b e r h a r d

Det innehållsrika året 2018

23 January

Jag har haft ett hektiskt 2018. Det har inneburit både jobbmässiga förändringar men också privata omställningar. I början av året blev jag kolumnist på kvalitetstidskriften Fokus vilket jag är mycket glad över. Dessutom är jag återkommande gäst i Kvartals veckopanel som sänds på lördagar. Under våren 2018 arbetade jag också mycket med mitt sommarprat i P1 som blev mycket mer personligt än jag är van vid att mina texter är. Det är roligt att det fick så enormt bra respons av publiken och jag är i ärlighetens namn inte heller så van vid att få så lite negativ respons efter programmet. Det var nästan bara kärlek som mötte mig, även om en och annan magsur kultursida tycks ha svårt att omfamna mig…

Under hösten kom så min bok “Det stora könsexperimentet” ut. En bok jag hållit på att skriva i snart fem års tid. Den handlar om hur vi systematiskt bortser från mäns och kvinnors olika biologi. Det märks i en alltmer politiserad värld, där vi behandlar alla stökiga pojkar som om de borde vara skötsamma flickor. Den problematiserar bland annat effekterna av det. Inte minst intressant är det helt nya psykiatriska fenomenet Rapid Onset Gender Dysphoria (akut debuterande könsdysfori) och den politiska dogmen att vi inte ska ifrågasätta någon med den typen av symptom. Det rör sig huvudsakligen om tonårsflickor som alltid sett sig som flickor, men som plötsligt vill vara pojkar och identifierar sig som det. Ett tillstånd som tidigare inte existerat och som man nu  helt okritiskt “behandlar” med könsstoppande hormoner utan minsta tillstymmelse till evidens. I vissa fall gör man också kirurgiska ingrepp av olika slag även om sten könskorrigering är förbjuder i lag för minderåriga. Vid traditionell könsdysfori är symptomen för cirka 80 % av patienterna övergående. Tron att det är okomplicerat och garanterat reversibelt att tillföra könsstoppande hormoner saknar helt bevis. Tvärtom kom jag i dag från ett möte med framstående endokrinologer som är minst sagt tveksamma. De menar att det finns flera mycket starka skäl att vara synnerligen försiktig med den typen av behandling.

Den extrema överrepresentationen av neuropsykiatriska diagnoser bland de med Rapid Onset Gender Dysphoria gör saken ännu mer olustig. I synnerhet som autismspektrumtillstånd utgjorde en kontraindikation för könskorrigerande åtgärder bara för något decennium sedan. När då högt uppsatta politiker (ministrar i den förra rödgröna regeringen) under 2018 inlett ett arbetar för att få igenom ett lagförslag om att man ska kunna genomföra regelrätta könskorrigerande operationer på 12 åringar (med föräldrarnas tillstånd) och 15-åringar (utan föräldrarnas tillstånd) är det dags att bli rädd på riktigt. Vi har en ideologi som leker Gud med våra barns kroppar och struntar i alla psykiatriska samvarierande funktionsnedsättningar och andra fakta som starkt talar emot åtgärder. Fakta som borde leda till att man istället besinnade sig om man inte vill gå till historien som de som stympade minderåriga.

När skolan på många håll aktivt uppmuntrar till allt mer ifrågasättande av vår identitet, tycks det vara de mest rotlösa som blir de första offren. Ångrarna av dessa interventioner är fler och fler. I en studie av hur man mådde i gruppen med akut debuterande könsdysfori efter könsstoppande hormoner och i förekommande fall mer långtgående åtgärder, var det endast var sjätte person som nöjd med de åtgärder som gjorts några år senare. Ångrarna vågar sen inte uppsöka de kliniker där man gjort övergreppen (förlåt jag menar ingreppen).

Nåväl; min bok innehåller så mycket mer än detta. Jag skriver huvudsakligen om de felaktigheter som skrivs kring manligt och kvinnligt och den ryggmärgsreflex som genomsyrar hela det politiska etablissemanget när det gäller dessa frågor. Det är en medial “sanning” att löneskillnaderna mellan män och kvinnor är orsakade av patriarkatet och lönediskriminering. Detta trots att det finns hur mycket data som helst som talar emot denna hypotes. Det finns mängder av olika skäl till skillnader i utfall mellan olika grupper. De flesta av dem handlar om olika intressen på gruppnivå. Och löneskillnaden mellan könen på samma arbetsplats med samma arbete och samma antal år i yrket var redan på 1990-talet obefintlig. Sedan dess har skillnaderna minskat markant även avseende det totala lönegapet.

Utöver det tar boken upp termen “mäns våld mot kvinnor” som är en missvisande sammanblandning av fakta. Visst står män för merparten av våldet, men det är inte alla män utan bara en bråkdel som ligger bakom vilket Örjan Falk och medarbetare från Sahlgrenska Akademin kunde visa i en studie från 2014. 63 % av alla våldsbrott begås av en procent av befolkningen. Likaså kunde beteendegenetikern Amir Sariaslan och medarbetare på Karolinska Institutet i en studie från 2016 visa att av alla vuxna människor upp till 50 års ålder i Sverige var det bara 3 % som hade dömts för något våldsbrott överhuvudtaget.

Vad hände med barn som går i skolan och uppmuntras till oklarheter. Ingen vet, men en sak är säker. Vi föds inte som tomma ark papper färdiga att klottra ner med vilken information som helst. Alla ideologier som företräder sådana åsikter är skadliga och riskerar att leda till stora problem. Historiskt sett är strävan efter lika utfall oavsett förutsättningar den snabbast vägen till helvetet på jorden.

När jag fick P1-lyssnarnas förtroende att också spela in Vinter i P1 kände jag mig redo att också ta upp dessa frågor i radio. Det blev för mycket för kulturskribenten på Göteborgs-Posten. Han gick bananas och försökte utmåla mig som en tönt. Det ä’r så man gör när man inte har något sakargument mot något man inte gillar. Då kommer den inre skolgårdsmobbaren fram även i vad som borde vara en seriös och vuxen tidning. Lyssnarna var däremot desto mer kärleksfulla så vem bryr sig om en mellanstadieelev förklädd till journalist.

Samma dag som mitt vinterprat sändes debuterade jag också som programledare. I podden “Hälsa för ohälsosamma” bjuder jag in olika gäster för att prata om alltifrån alkoholpolitik till sockerskatt och motion. Jag har fått förlängt förtroende så under 2019 kommer, utöver de sju redan inspelade avsnitten, ytterligare 20 avsnitt. Det passar också väldigt bra ihop med mitt nya jobb som chef för Maria Beroendeklinik i Stockholm som efter årsskiftet bytt namn till Prima Maria.

Förutom att vara chef över en stor klinik planerar jag att under 2019 också kunna publicera någon eller några forskningsartiklar om ADHD och autismspektrumstörning. Och så vill jag gärna titta närmare på könsdysfori och etablera vad som verkligen har evidens och inte. Något som alltså inte existerar idag. Om jag får vara med i det arbetet vill säga. Något jag absolut kommer att vara med om är mer personligt. Jag och min fru ska, om allting går bra, få vårt femte gemensamma barn i maj. Mitt nionde, och det blir, som ni alla som lyssnade på vinterprat vet, ytterligare en pojke.