e b e r h a r d

Snyftpolitik

21 September - Artikelarkiv


Jag var under gårdagen med i SvT Debatt om hälsofascism. Debatterade med Gunilla Bolinder. Att kalla henne antirökare är förmodligen ett understatement. Det blev säkert underhållande, men det är tveksamt om någon som egentligen tyckte någonting i frågan ändrade åsikt. Efter oss diskuterades integrering. Det var en debatt där folk i ännu högre grad antog sina uppfattningar utan att lyssna på varandras argument.

Utan att ta ställning i den sakdebatten noterade jag, och störde mig på, en sak. Det är fruktansvärt billigt att ständigt argumentera med hjälp av sentimentala exempel. Folk gör det överallt. “Tänk på den stackars pensionären som måste känna röklukt på balkongen!”. “Tänk på den stackars kvinnan som flytt från Eritrea!”, “Tänk på kossorna i hagen!”.

Låt oss föra debatter via sakargument, inte personliga historier. Just företrädare för alliansregeringen har väl säkert lärt sig i debatten att dessa billiga poänger alltid fungerar. De har ju så många gånger blivit måltavlor för dem. Därför blev integrationsminister Erik Ullenhag säkert sugen på att själv pröva sentimentalitetsretoriken. Det gick hem. Han fick massor med applåder när han målade upp en hemsk bild av en syriansk kvinna som flytt sitt land. Att Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson inte reagerade mer negativt när han blev utsatt för tekniken kanske kan bero på att hela förutsättningen för Sverigedemokraternas nuvarande vågmästarroll bygger på en sådan argumentationsteknik. För utan att Socialdemokraternas dåvarande partiledare Mona Sahlin hade använt sig av just smöriga emotionella argument skulle ju sannolikt alliansen haft egen majoritet i valet 2010. Men Sahlin lyckades på helt osakliga grunder få svenska folket att “känna” i  fallet med den svårt sjuka Annica. Den stackars kvinnan som inte fick sjukpenning trots sin allvarliga sjukdom.

Det var säkert synd om Annica, men även 2010 kunde man bli sjukskriven tidsobegränsat om man uppfyllde kriterier för det. Det gjorde sannolikt Annica. Ändå lyckades man använda hennes sak som argument om att sjukskrivningsreglerna var kalla och hårda. Ingen i alliansen vågade gå i svaromål för då skulle de sannolikt beskyllas för att vara ännu hårdare och kallare än de redan målades ut för att vara. Alternativt skulle de ansetts ha utövat ministerstyre. Det kan man kalla en ond cirkelbomb som är svår att ducka från. Alltså teg man och förlorade röster trots att det var uppenbart att anledningen till Annicas uteblivna sjukskrivning handlade om något helt annat.

Kan man alltså ödmjukt få be att våra politiker i fortsättningen håller sig till sakargument. Det räcker väl att vi översköljs av oseriösa snyftreportage i tidningarna.