e b e r h a r d

Rädda barnen klimat

14 October - Artikelarkiv

Panik! Man kan inte läsa en tidning utan att drabbas av den. Man kan inte ens titta på en nobelprisutdelning utan att känna att döden flämtar en rakt i ansiktet. Med den varma, obehagliga, moraliskt illaluktande, koldioxidfyllda andedräkt som människor spyr ut genom fabriker och hänsynslös förbränning. Den metanstinkande domedagen är nära!

Och i detta inferno står barnen livrädda. De barn vi försöker ha ihjäl genom vårt oansvariga levnadssätt.

 

Mänskligheten har överlevt allehanda farsoter. Vi överlevde akrylamidhotet i chipsen. Vi klarade den fruktade SARS. Vi lyckades till och med att bestå som släkte trots fågelinfluensan. Det är otroligt vad mycket faror vi utsätts för varje dag. Som förälder ska man skydda sina barn från allt från skrubbsår till obehagliga dofter. Det ena farligare än det andra. Till vilken nytta? Nu är det ju ändå kört.

 

Men är det verkligen så? Larm efter larm har visat sig vara ren panik. Nu har vi kommit till larmens okrönta drottning, klimathotet. Visst finns det mycket som manar till eftertanke och visst är det dags att ta itu med att människan påverkat klimatet. Men är det inte, liksom vid tidigare larm, en massa av det som hävdas i klimatfrågan som helt enkelt bara är påhitt? Som är gripet ur den allt varmare luften och som sen används på precis samma sätt som i vilken domedagsprofetia som helst.

 

Vi står inte inför att kokas levande i en allt mer infernalisk värme. Istället förefaller det röra sig om det uråldriga mänskliga behovet att skaffa sig hot för att nå inre mening med livet. Men vår rädsla inför vad som ska hända med jorden och hur vi ska ta hand om arvet till våra barn riskerar att skada mycket mer än den hjälper. I vår iver att värna de svaga och oskyddade barn som vi, ve och fasa, satt till jorden bara för att de ska stekas av vårt oförstånd, riskerar vi att istället okritiskt skrämma slag på dem.

 

Den, med all sannolikhet falska, uppfattningen att det enda vi kan göra för att rädda oss från undergång är ransoneringar, utomparlamentariska aktioner och gigantiska koldioxidskatter tjänar knappast barnen. Vad de skulle behöva för att möta framtiden är istället lugn, eftertanke och perspektiv på faran. De behöver en realistisk bild av vad som krävs för att komma till rätta med klimatet. För barnens skull vore det bättre om vi la pengar på forskning och inte brände dem på de nu föreslagna i stort sett verkningslösa metoder som enligt den internationella klimatpanelens egna beräkningar, i bästa fall, fördröjer den globala uppvärmningen med fyra år.

 

Så när ni ser världskrigsstora rubriker om sex meters havshöjning och golfströmmar som stannar. När ni fantiserar om all gömd metan som kommer bubblande ur den sibiriska tjälen. Tänk på akrylamiden. Tänk på SARS. Tänk på livsmedelsverket som varnar för kanelbullar. Och tänk på om kommande generationer verkligen får ett bättre liv för att vi återskapar ett medeltida samhälle. Lugna barnen. Vi måste hitta sätt att rätta till det vi ställt till med. Men är det världens undergång? Med största säkerhet inte. Det behöver barnen höra.