e b e r h a r d

Lita på den äldre generationen

12 January - Artikelarkiv

Nu när julen är över och vi är en bit in på det nya året kan det vara bra att reflektera över hur det varit. Julen är kanske den enda tid då många i dagens samhälle fortfarande är samlade i storfamiljer. Det sätt som familjekonstellationer sedan urminnes tider sett ut kommer numera till heders kanske bara en gång per år. Då samlas alla runt mormor eller farfar. Barnen förväntas tindra och vara glada när morfar låtsas vara tomte. Det får en att reflektera lite över hur ensamma dagens föräldrar kommit att bli i sin uppfostran. Kanske är det en delförklaring till varför det tycks vara så svårt för så många av dagens föräldrar.

För några månader sedan blev jag intervjuad i tidningen Tara med anledning av att många mor- och farföräldrar har allt svårare att hantera sin relation med barnbarnen. Problemen som beskrevs är dock inte i första hand att barnbarnen har blivit besvärligare. Snarare är det mamma och pappa som ställer till det. Kravlistan omkring hur kontakten ska se ut i dessa kontakter har blivit allt längre. Barnet ska inte äta socker för då får det inte träffa sin mormor. Om farmor envisas med att säga till barnen att de måste gå och lägga sig direkt efter bolibompa så kan de minsann sluta komma och störa. Om farfar tar en öl till maten kan han lika gärna stanna hemma. Den äldre generationen ska minsann inte tro att det är de som bestämmer på minsta sätt ens när de blir ombedda att hjälpa till. En regel som tycks gälla i lika hög grad även om föräldrarna samtidigt kräver av de äldre att de faktiskt ska hjälpa till. Alltmedan mamma och pappa vädjar, för hur ska vi annars klara av vår vardag?

Dagens föräldrar har det inte lätt. De har så ofta förläst sig på olika expertråd att det inte finns plats för några avvikande beteenden. Att komma med antikverade uppfattningar om att barn ska tiga när de vuxna talar eller att de mår bra av att sova när de gnäller för mycket och förefaller vara trötta duger inte.  Nej, det är inte lätt att vara förälder nuförtiden. Man ska ha koll på det mesta. För det första måste man veta allt om vilken mat barnet mår bäst av. Det måste vara ekologiskt och får inte innehålla några farliga ämnen. Och inte nog med det; man får numera inte lämna kexpaket i barnvagnen på dagis eftersom något annat kexallergiskt barn kanske börjar rota i vagnen. Och sådana svåra avväganden kan man knappast överlämna på gamla tanter och gubbar som själva uppfostrade barn som om det var den enklaste saken i världen.

Nej det är minsann inte tillrådligt att låta så oansvariga människor ta hand om de små guldklimparna. Och ska det ändå göra det så måste det villkoras tydligt vad som gäller.

Nu tror jag dock inte att unga föräldrar i allmänhet är särskilt avogt inställda till sina föräldrar, men de litar helt enkelt inte på att de tar det här med uppfostran tillräckligt seriöst. Och vem kan anklaga dem? När vi från den ene experten efter den andre får höra hur illa det kommer att gå för barnen om de inte leker med dem tillräckligt mycket, om de inte pussar dem tillräckligt ofta, om barnet inte ammas och om det inte läggs omedelbart på mammas bröst direkt efter förlossningen – då vet vi ju hur sköra barnen verkligen är. Dagens föräldrar får tidigt lära sig att inte lita på sina föräldrar. De kan läsa experter som varnar för dem för att bestraffa sina barn. Barnen kommer ju gå under om någon förälder säger åt dem att vara tysta eller – ve och fasa – säger åt dem att gå in på sitt rum, kanske till och med utan att få tröst i form av någon annan extratillagad måltid eftersom de vägrade att äta upp det som serverades. Och inte nog med det. Dagens föräldrar får höra att det är minst lika farligt att berömma barnen. Experter står på rad och fördömer att man som förälder säger åt ett barn att de ritat en fin teckning. Det kan ju göra dem tävlingsinriktade och skapa prestationsångest. Och är det en sak som är säker så är det att gamla farmor kommer att gulla med sitt barnbarn och tycka deras pennstreck är hur fina som helst. Sånt går ju bara inte an!

Att lämna barnen till någon som uppenbarligen klarat av att växa upp slängd i en plastbunke direkt efter förlossning vilket var praxis för så sent som tjugofem år sedan och sedan fått både bröstmjölksersättning, blivit lämnad att ta sig själv till skolan från dag ett i lågstadiet och sedan inte sett röken av sina föräldrar förrän på avslutningsdagen i nian eller studentexamen, kan enligt dagens experter bara tyda på mycket dåligt omdöme. Dessa gamla stofiler som fått äta socker utan att reflektera över att det kan vara farligt och som kan laga egna pannkakor med sylt, som fått leka med blyfärg, leka kurragömma i skogen och springa runt och slåss på skolgården. En generation som mot all modern förmodan faktiskt överlevt och som haft större kunskaper än dagens ungdomar när de lämnat skolan och dessutom kanske varit så oansvariga att de helt enkelt skaffade barn utan att reflektera över vilka sköra frön de satt till världen. Att lämna barnen till dem? Herregud! De vet ju ingenting om hur man skata hand om barn.

Säga vad man vill. Nog har den äldre generationen misslyckats med en del. Inte minst med att förbereda sina egna barn för att det går att överleva utan att försäkra varje del av tillvaron. Men de är själva ett bevis på motsatsen. Om du som förälder tycker att du är någorlunda okej som förälder bör du veta en sak. Dina föräldrar kunde ta hand om dig (sitt eget barn). De kommer garanterat att kunna ta hand om dina också.  För att klara det krävs varken raketforskning eller Jesper Juul. För det krävs att man är ”good enough parent”- Och det är vi nästan allihop.

 

(Artikeln publicerades i GP 23 dec 2014)