e b e r h a r d

Kräkning

14 October - Artikelarkiv

Detta inlägg är från….

Vi måste tänka på våra barns trygghet. Om man följer rekommendationer är det lätt att få för sig att allt blir allt farligare och att om vi inte säkrar varje millimeter av barnens omgivning kommer de att skada sig allvarligt. För den som inte följer med i utvecklingen väntas i bästa fall utfrysning. Om man vägrar sätta på barnen cykelhjälm betraktas man som en idiot. Om man sen kör några meter i bilen utan att spänna fast alla barnen i bakvända barnstolar är det snart dags för en socanmälan.

När min äldsta dotter var liten satt hon bakvänd i bilbarnstol genom hela Europa. Hon spydde varje gång hon ätit och vi föräldrar var faktiskt oroliga för att hon skulle drabbas av svält, eller åtminstone allvarlig saltbrist pga allt kräkande. Vi utvecklade en mycket säregen färdighet att omedelbart känna igen när spyan var på gång. Efter ett tag löpte allt friktionsfritt. Vi körde mil efter mil, Cornelia spydde så fort hon fick i sig nåt och en av oss satt och passade så att bilen inte skulle bli nerspydd.

 

När sen min andra dotter har börjat åka bil har historien upprepat sig. Hon kräks och vi torkar, fast hon knuffar bort spypåsen så bilen stinker ständigt spya. Dvs, hon kräks när hon sitter bakvänd. När hon, vid några enstaka tillfällen fått sitta i knäet och titta framåt har resan gått hur enkelt som helst. Men det alternativet finns ju inte så därför drar vi oss för att åka med henne. När vi sen äntligen kom på att ge henne åksjukepiller var vår lycka gjord – trodde vi – men hon spyr lika mycket för det.

 

Nog är det besvärligt att ha barn på 2000-talet. Annat var det förr. När jag växte upp satt jag och min lillebror i bakluckan. Vi var fem barn så det var enda platsen. Det spelade ingen roll att vi körde i 150 km i timmen på Autobahn. Men vi överlevde, liksom faktiskt en enorm majoritet av alla trafikanter gör. Ändå känner mina föräldrar i dag att de var oansvariga. Men var de det? Jag tycker inte det.

 

För vad det handlar om är huruvida det överhuvudtaget är möjligt att säkra varje del av tillvaron. Att de inte gjorde det beror ju på att de inte uppfattade resan som ett hot. Och att de kunde låta bli att uppfatta den som ett hot beror på att risken ändå är extremt liten att något händer. Så när vi inför regler som tvingar oss att säkra oss till varje pris handlar det om rädslor för det nästan otänkbara. Rädslan för döden. En rädsla som inte handlar om reella risker utan om worst case scenarios. Och det kan hända, men man kan också leva ett helt liv utan dem. De allra flesta lever ett helt liv utan dem.

Så även om jag inte kommer att låta barnen åka genom Europa i bakluckan på bilen så måste det finnas ett mellanläge. Det är inte fallskärmshoppning vi pratar om, inte bestigning av Mount Everest. Våga lev ett liv utan att begränsa varje del av det.

 

För er som inte vill det finns det ett sätt att faktiskt säkra varje del av trafiken så att ingen behöver dö. Det är enkelt. Det är bara att införa en generell hastighetsbegränsning på 8 km/h överallt. Välkomna till medeltiden.