e b e r h a r d

En kravlös barndom ger sömnlösa nätter

08 November - Artikelarkiv

 

 

 

 

 

 

 

 

I onsdagens Expressen skrev jag om en tänkbar orsak till varför barn sover allt mindre. Man kan läsa inlägget i länken eller här på sidan:

Ungdomsstyrelsen presenterade under gårdagen en undersökning som indikerar att unga människor är alltmer stressade och sover allt sämre. Det finns inga säkra orsaker till varför, men det ger en anledning att fundera över vissa delar av utvecklingen de senaste åren.

Enligt undersökningen har det sedan 2007 skett en tydlig ökning. Idag uppger två av tio tillfrågade mellan 16 och 29 år att de har svårt att somna varje dag eller flera gånger i veckan och ytterligare många fler har likartade problem.  Så många som 52 % är trötta under dagtid och 40 % känner sig stressade.

Orsakerna till detta är inte helt enkla att sammanfatta eftersom det sannolikt är multifaktoriellt. Man bör innan man analyserar utvecklingen också komma ihåg att det finns undersökningar som visar att sömnsvårigheter för unga redan 2007 hade ökat drastiskt de senaste decennierna.

Vad har då hänt i det svenska samhället de senaste åren? Jag har i min bok ”Hur barnen tog makten” satt fingret på en utveckling som förmodligen har en viss betydelse för hur man hanterar ungdomars sömnvanor. I en värld där människor i allt högre grad förefaller vara rädda för att säga till sina barn är det inte konstigt om allt viktigare beslut överlåts till barnen själva. Därför ser vi allt oftare familjer där barnen från mycket unga år bestämmer alltifrån vad de ska äta till middag, vad de ska ha för kläder på sig och vad de ska titta på för teveprogram. Att de då också själva reglerar när de ska gå och lägga sig blir närmast självklart. Om de dessutom aldrig får ha tråkigt och därför utrustas med diverse bildskärmar dygnets alla vakna timmar blir det sannolikt ännu värre.

De flesta ungdomar kommer det att gå bra för. Dock kan man notera att det inte är så lätt att bestämma över när ett barn ska gå och lägga sig om inte samhället sanktionerar hur man ska göra. Om det inte ens anses självklart att man ska ta mobiltelefonen från eleverna när de sitter i ett klassrum blir det svårt för föräldrar att upprätthålla någon form av auktoritet. På samma sätt är det svårt att be barnen göra saker hemma.

Detta fenomen skulle principiellt ensamt räcka som ensam förklaring för varför barn sover allt mindre. Det är helt enkelt ingen som vågar ställa krav på barnen. Utöver det har efter 2007 den digitala informationsrevolutionen fullkomligt exploderat. Man är numera ständigt uppkopplad via nätet och de sociala medierna lämnas aldrig i fred. Det gäller såväl barn som vuxna. Eftersom dagens uppfostran går ut på att man ska vara ett föredöme förväntas att barnen ska få göra allt som sina föräldrar gör. Man kommer alltså inte kunna säga till barnen att sluta spela på mobiltelefonerna eller vara inne på Facebook, eftersom det är precis det man gör själv. Därför är risken stor att de spelar vidare på kvällar och nätter. Speciellt om de är stressade och inte kan sova.

Men varför är de då så stressade? Det är ju en stress som inte åtföljs av att samhället på något sätt skulle ställa högre krav på barn idag jämfört med tidigare generationer. Det räcker att se sig omkring runt om på jorden och läsa internationella jämförelser mellan länder för att konstatera att barn i andra länder har betydligt högre krav på sig än vad vi har i Sverige.

Självklart är också detta multifaktoriellt. Bara det faktum att man kan välja är ju stressande i sig. Jag kallar det valfrihetsstress. Utöver det finns det också annat som talar för att ungdomar lätt blir besvikna. Om man har en kravlös barndom riskerar det att bli svårt när kraven från samhället inte längre kan ignoreras. Det brukar ske någon gång i sena tonåren. Då mår man inte längre lika bra. Risken är då att man har orealistiska förväntningar på livet. Man har kanske inte vant sig vid att det faktiskt är svårt att leva och att man inte alltid kan få det man vill. En del ungdomar som mår dåligt gör det sannolikt på grund av detta. En del andra gör det för att de har det tufft av helt andra skäl. Oavsett det skulle sannolikt de flesta barnen må bra av att man tidigt lär dem gränser. Åtminstone genom att föräldern bestämmer när barnet ska gå och lägga sig – utan bildskärmar i sängen och med lampan släckt.

http://www.expressen.se/debatt/en-kravlos-barndom-ger-somnlosa-tonar/